Järnhammaren

Hasok slungade sin yxa med våldsam kraft mot kocken, som vänt sig om med en kökskniv i handen då Riggo störtade in i köket, tätt följd av de tre zelmondarerna. Yxan träffade Tailim rätt i ansiktet. Gurglande, med en kort sprutande stråle av blod tumlade han bakåt och föll i golvet – i fallet drog han ned grytan med köttstuvning. Kniven studsade ur näven på honom. En allt större blodpöl bildades snabbt kring hans huvud.

Riggo kämpade sig upp från golvet men stelnade av fasa då han såg Wolfrag släpa ut kökspojken Seswig ur skafferiet och utan förbarmande snitta tvärs över halsen på den blott femtonårige Seswig. Blod pulserade ut i en kraftig ström, klafsade över den döende Seswig och köksgolvet. Blodet blev till en jättepöl – Tailims och Seswigs blod blandat.
Mitt i denna pöl sjönk Riggo ned på knä, och kräktes.

Riggo stirrade upp på de tre zelmondarerna som slöt upp kring honom som svarta vålnader ur djupet av en hemlig håla.
”Varför!?” stönade han. ”Varför vill ni döda mig!?”

”Tid att dö nu, ölmånglare!” skriade Wolfrag hest, fanatiskt. Blodtörsten brann i hela hans ansikte. Varenda liten ryckig rörelse när han höjde sin dolk, vittnade om att han inte var något annat än en sinnessjuk mördare. ”DÖ!!!”

Han tog ett steg fram. Hans stövel stampade hårt i blodpölen och droppar av det slungades runt. Wolfrag höjde sin Fenderwang, grep Riggo i håret och stirrade känslodött på honom, ölmånglaren.

Utan att riktigt tänka på vad han gjorde, drog sig Riggo bakåt så häftigt att Wolfrag tappade sitt grepp och bara stod kvar med en tuss av Riggos hår i handen. Halkande, kravlande och hasande drog sig Riggo bakåt i blodet. Wolfrag dök på honom men något oväntat inträffade; Wolfrag halkade i blodet och gjorde en rejäl luftfärd bakåt. Skriande av raseri slog han i golvet med ryggen före. Fenderwang dansade ur näven på honom och vimmelkantig, blodig över hela ryggen, satte han sig upp. Han skrattade till, fullkomligt vansinnig.

”Varför vill ni döda mig!?” skrek Riggo – alldeles utom sig av skräck. ”VARFÖR!!?”

”Uppdrag!” flämtade Wolfrag och kravlade sig upp. Han slet åt sig en köttyxa och höjde den. Bakom honom gled Hasok upp med sin handyxa redo. Raltog stod nästan drömmande vid köksdörren och vecklade sakta ut en stryptråd av stål.
För Riggo blev mardrömmen alltmer hemsk.

Plötsligt for köksdörren upp. Jason kastade sig in, törnade mot Raltog och kastade sig över Wolfrag.

Raltog stapplade åt sidan, bringad ur balans. Han snubblade på sina egna fötter och föll med hakan före mot köksbordet. Det krasade till, och kraset följdes genast av ett ljud som lät som ett pistolskott. Gurglande sjönk Raltog ihop med nacken bruten.

Hasok hejdade sig mitt i sitt yxhugg riktat mot Riggo och stirrade mållös på Raltogs döende spastiska ryckningar.

Wolfrag fälldes till golvet av en våldsam knytnäve från Jason och förlorade medvetandet.

Plötsligt insåg Hasok att han var ensam. Han vände blicken mot Jason, sen mot Riggo som gnyende, vit i ansiktet, kröp ihop i ett hörn.

Jason kom närmare Hasok, undvek ett yxhugg och sände en hård knytnäve mot Hasoks haka. Han tumlade bakåt, snubblade och föll tungt i golvet, medvetslös.

För Riggo blev mardrömmen alltför hemsk. Han stirrade på Jason, hulkade till, kräktes igen och svimmade.

Striden i köket var över…