Järnhammaren

Bakåt Framåt

På kvällen den tjugofemte mars återkom värdshusvärden Riggo Larg till sitt värdshus ‘Den Gyldene Gripen’. Han var trött, arg och frusen. Trött efter en lång dags överläggningar med flera personer, arg på borgmästaren Chabail och frusen intill själen av den kulna marskvällen. Riggo var våldsamt hungrig och längtade efter att få sig något till livs och bli den jovialiske värdshusvärd han så gärna var när han inte hade några problem.

Anledningen till hans sammanträde med de olika skrårepresentanterna i Kreuzfurt, var ett beslut om att sjuttio procents mervärdesskatt skulle tas ut på all vin- sprit- och ölförsäljning hade tagits av rådet. Beslutet hade Chabail drivit igenom med hjälp av sin vetorätt, och alla var fullkomligt överens om att det hela var en del av en plan för att bryta skrånas ekonomiska makt.

På morgonen den tjugofemte hade man träffats i hantverkarnas hus och diskuterat fram ett motförslag. Samma dag på eftermiddagen hade man i samlad tropp besökt Chabail och hade under större delen av kvällen försökt komma fram till en lösning, men utan resultat.

Till slut hade Chabail tröttnat på det hela och tvingat ut delegationen av trettiosju män under vapenhot. Flera hade faktiskt skadats under tumultet – visserligen inga allvarliga skador, men Chabails anseende hade fått sig en rejäl törn. Och det hade sannerligen varit vid ett lågvattensmärke redan före tumultet!

Delegationen hade beslutat sig för att redan nästa gryning begära nya samtal med borgmästaren, och de mest hetlevrade övertalades till att stanna hemma. De var av den uppfattningen att Chabail bara förstod våld, men att skapa en situation där man kunde anklagas för uppvigling och uppror var inget att eftersträva, så våldsåsikterna röstades ned.
Att våldsåsikterna grasserade vilt var nog inte så märkligt ändå… Utmed gränserna, kränkta gång på gång av grannländers militära förband, hade beredskapen höjts. Från en by norr om Kreuzfurt hade rapporter om begynnande bondeuppror inkommit, och flera explosioner hade inträffat i självaste Kreuzfurt. Tiderna var oroliga, och nervositeten låg i luften.

Riggo ledde in sin häst i det nästan tomma stallet. Två av de fem gästhästarna tillhörde två puniska officerare som bott på värdshuset i snart två veckor. De tre övriga hästarna var svarta, muskelstrama hingstar med bläsar som lyste grymt vita i det dunkla stallet. På sadelpinnarna hängde välpolerade svarta sadlar med glimmande stålband. Riggo tittade lite närmare på sadlarna, rös till och lämnade stallet. Han korsade gårdsplanen med snabba steg och var strax inne i värdshusets kök, där han möttes av ett glatt ”hallå!” från Tailim – kocken.

”Hallå själv, Tail…” svarade Riggo med ett trött leende. Han hängde av sig sin tjocka bruna pälsrock och gick fram till den breda järnspisen. Där puttrade en gryta fylld med köttstuvning, och Riggo mm-ade uppskattande och tog ett smakprov med en träspatel. Han njöt fullkomligt av smaken. ”Det där, det där är det bästa jag smakat idag! Häll upp en stor tallrik åt mig, är du snäll. Jag är våldsamt hungrig! Vid gudarnas ära – det enda jag fått i mig idag, är frukosten!”

”Har e vart jäktigt?” undrade Tailim stilla, sävligt. Riggo nickade ihärdigt, tog en sked av köttgrytan Tailim serverat honom och sa med mat i mun:

”Jovars… Vi höll på att,” Riggo tuggade snabbt och svalde tungt, ”höll på att råka i slagsmål med Chabail! Kan du tänka dig en värre tjurskalle än han? Trots att vi redovisade hur stora förluster staden kommer att lida av hans befängda skatt, trots det härdade han ut! Vet du att använde våld för att köra ut oss!? Olrik på ‘Svinet och Druvan’, han fick ett skärsår i ansiktet!”

”Ni slog inte tillbaks?”

”Nä… Nä, vi ansåg att en låg profil var bättre. Men Chabails dagar är räknade – sanna mina ord! Han har blivit en förbannad diktator, Tail! En diktator!”

Tailim nickade förstående, men med föga intresse. Politik angick de höga herrarna, som Riggo. Småfolk som Tailim gjorde bäst i att hålla sig ifrån politiken.

”Hur är klientelet, förresten?” frågade Riggo när han avslutat sin måltid.

”Rätt lugnt.” svarade Tailim. ”Jag och Seswig kastade ut nå’ra stycken som slogs för ett tag sen. Annars inge allvarligt.”

Riggo nickade, drack ur det sista av sin öl och rapade förläget. Han drog på sig ett poncholiknande förkläde, tände en kritpipa och steg ut i gästsalen.

Bakåt Framåt